tiggarranunkel
Ranunculus sceleratus
Mer information om arten
Tiggarranunkeln är troligen ursprunglig men starkt kulturgynnad och till stor del kulturspridd. Naturliga miljöer finns främst i skärgården. Den anges som tämligen allmän i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Under tidigt 1800-tal uppges den även ha vuxit på gator i staden (Thedenius ms 1835).
Vanliga följeväxter är sumpfräne (21%), vass, revsmörblomma, brunskära och andmat.

Ekologi

Tiggarranunkeln är ettårig och konkurrenssvag. Den växer på fuktig eller våt mark i anslutning till näringsrika sjöar, åar, gölar och havsstränder. Arten är starkt kvävegynnad och bildar under gynnsamma förhållanden storvuxna plantor med mängder av frön. Vid havet hittas den ofta i hällkar på fågelgödslade skär (gärna tillsammans med brunskära) och på tångvallar eller i näringsrika gölar i albården. I näringsrika sötvatten växer den gärna på fuktig sand eller driftvallar av ruttnande vass. Den gynnas också av bete som håller undan annan mer konkurrenskraftig växtlighet. De flesta fynd har dock gjorts i kulturskapade miljöer som uppgrävda muddermassor, anlagda dammar, leriga diken vid bondgårdar och industritomter vid vatten. Arten är uppenbart gynnad av omrörning av näringsrika sediment och ger med sitt oftast tillfälliga uppträdande intryck av att bilda fröbank.

Utbredning

Mindre vanlig (16% och 62 noterade lokaler).
karta