Vägtisteln är tvåårig och bildar första året en kraftig rosett. Efter blomningen året därpå dör plantan. Växten är ljus- och näringskrävande. Den är konkurrenssvag och gynnas starkt av omrörning. Vägtisteln är en utpräglad opportunist som med sina luftburna frön lätt etablerar sig på blottlagd kväverik mark. Arten är väl hemmastadd både i jordbrukslandskapet och i mer urbana kulturmarker. Typiska växtplatser är ladugårdsbackar, gödselstackar, gårdsplaner, nyanlagda gräsmattor, grusytor, upplagsplatser för allt från hö-balar till slam och barkmassor. Vägtistel gynnas starkt av bete eftersom den ratas av djuren och drar nytta av kreaturstrampet. Arten förekommer i ökad utsträckning på hyggen där den främjas av körskador och skogsbruksmetoder som harvning och högläggning. Vägtisteln har också naturaliserats i skärgården och trivs särskilt väl på öarna i Gävlebukten. Den växer ofta på uppkastade grusvallar och i luckiga havtornssnår, liksom på fågelgödslade skär.

Vanlig (75% och 273 noterade lokaler).