sötvedel
Astragalus glycyphyllos
Sötvedel är ursprunglig. Den har en känd naturlig före-komst på Kulleberget i Torsåker. Arten avslöjades av Richard Drewert, troligen på 1970-talet, efter tips från Nisse Brandström, skötselansvarig för slalombacken på berget. Förekomsten lokaliserades efter Richard Drew-erts död av Barbro och Lennart Risberg. Ytterligare en lokal har senare hittats. Sötvedel har också påträffats tillfälligt i närheten av Gävle hamn på 1800-talet.
Ekologi
Sötvedeln är en kalkkrävande skogsväxt. I södra och mellersta Norrland växer den ofta på grönstensberg med rik flora. Den gynnas av ljus och är troligen frostkänslig varför den ofta återfinns i branter eller nära bergens toppar. Den kan även växa i skog och överlever troligen en sluten skogsfas. I närheten av förekomsten på Kulleberget finns flera krävande skogsväxter, bland annat underviol och vippärt.
Utbredning
Arten har en i stort sydlig utbredning i landet men blir norrut alltmer västlig.
Mycket sällsynt (2 lokaler i 2 rutor).
Mycket sällsynt (2 lokaler i 2 rutor).
Lokaler
1. Torsåker, 700 m NV Pannmurfly, 13G2e 6711451 1524117, östra vägkanten av körväg i barrskog på 2,5 × 3 m stor yta 2008 (GOD & BHE).
2. Kulleberget, 200 m SO om högsta toppen, 13G3f 6716365 1528432, syd- eller ostvänd brant bergsluttning och liftgata i slalombacke, 100-tals ex 1984 (Risberg 2008), mindre än 100 ex 2003 (MBE).
Äldre uppgifter
Gävle, Skeppsholmen nära Kokhuset 1833 (Thedenius ms 1835), 1834–40 (Hartman 1848).
2. Kulleberget, 200 m SO om högsta toppen, 13G3f 6716365 1528432, syd- eller ostvänd brant bergsluttning och liftgata i slalombacke, 100-tals ex 1984 (Risberg 2008), mindre än 100 ex 2003 (MBE).
Äldre uppgifter
Gävle, Skeppsholmen nära Kokhuset 1833 (Thedenius ms 1835), 1834–40 (Hartman 1848).