kärrtistel
Cirsium palustre
Mer information om arten
Kärrtisteln är ursprunglig. Den betecknas som allmän eller tämligen allmän i de gamla referenserna.
Namnet till trots är kärrtistel ingen utpräglad myrväxt. Den håller helst till i övergången mellan myr och skog eller i översilade starkt sluttande delar och i huvudsak i rikkärr. Arten behöver god ljustillgång för att blomma och växer därför helst öppet i fuktsvackor på hyggen eller vid källor och fuktstråk i skogen. I kulturlandskapet etablerar den sig gärna vid diken, i fuktiga vägkanter, på försumpade åkrar, betesmarker och fuktängar. Arten kan ibland bli ett oönskat ogräs i beteshagar. Kärrtisteln är i motsats till brudborste mycket vanlig längs kusten och är här typisk för de inre utsötade delarna av vikarna där havsstrand övergår i kärr eller fuktäng. Kärrtisteln är också vanligare och jämnare spridd än brudborsten men blir å andra sidan sällan dominerande. Den trivs inte i urbana och kraftigt näringsbelastade kulturmiljöer.
De vanligaste följeslagarna är älggräs (31%), blodrot, kärrviol, glasbjörk, gran, strätta, tuvtåtel och tussilago. Kärrtistel blommar samtidigt som älggräs, mjölkört och brudborste.

Ekologi

Kärrtisteln är tvåårig. Den bildar första året en basal rosett och andra året en högrest blomställning varefter plantan dör. De luftburna frukterna förs vida omkring. Arten är synnerligen mobil och nya bladrosetter hittas lite varstans på lämplig mark. Kärrtistel växer nästan alltid fuktigt – sällan blött och vanligen på mark där skog kan växa. Den har ganska små krav på näring och är oberoende av kalk. Arten trivs bäst på fuktig mull eller torv.

Utbredning

Mycket vanlig (100% och 966 noterade lokaler).