svärdslilja
Iris pseudacorus
Mer information om arten
I Hille användes det dialektala namnet »svälgräs« för svärdslilja. Växten är ursprunglig och angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848. Totalt har 18 gamla namngivna lokaler framkommit. Från Ockelbo och Torsåker saknas gamla fynd. Trots att arten knappast har rapporterats helt konsekvent tidigare tyder detta på en avsevärd ökning. Troligen har arten gynnats av ökande näringstillgång och upphörande slåtter och strandbete.
Typiska följeslagare är älggräs (29%), strandlysing, kråkklöver, topplösa, fackelblomster, kabbleka och klibbal. Svärdsliljan blommar samtidigt som ekorrbär, linnea, olvon och ängsklocka men skillnaden i blomningstid är stor beroende på lokalklimatet på platsen. Fröna gror på våren eller försommaren.

Ekologi

Svärdsliljan är flerårig med en kraftig krypande jordstam som kan ge upphov till vegetativt förökade bestånd. Bladen övervintrar delvis gröna. Den bildar vinterståndare med stora och länge kvarsittande frön. Fröna är luftfyllda och sprids med vatten. De kan gro både på land och i grunt vatten. Svärdsliljan är en vattenbunden växt som gynnas av översvämningar och klarar tillfälliga vattenståndsvariationer. Arten är knuten till näringsrika vatten i slättbygder, kust och ådalar. Den växer både fuktigt och vått. Vid större åar och sjöar förekommer arten gärna i fuktängar innanför vassarna och i kanten mot skogen, men den växer också stående i vatten i forsar eller sjöstränder. Svärdsliljan har en stark förkärlek till dammar och gölar vid sidan av huvudvattnet. Sådana tidvis vattenfyllda starrlokar kan vara helt dominerade av svärdslilja. Liknande miljöer återfinns även vid havet där arten mycket framgångsrikt koloniserar isolerade småvatten innanför havsstranden. Den förekommer ibland även på öppna utsötade strandängar i kanten mot albården. Rätt ofta hittar man också små, ofta tillfälliga, etableringar av svärdsliljeblad i strandskogen dit högvatten och stormar kastat upp frön eller delar av jordstammar. I skogen är arten annars knuten till svårframkomliga alkärr med öppna vattensamlingar mellan trädsocklar och bunkestarrtuvor. Växten drar även nytta av större vattenfyllda diken, dammar och andra kulturskapade vatten och stränder.

Utbredning

Svärdsliljan är värmekrävande och blir norrut alltmer kustbunden. Den är därför ovanligare i nordväst. Vid några inlandsvatten är den ganska säkert inplanterad.
Vanlig (66% och 540 noterade lokaler).
karta