jätteloka
Heracleum mantegazzianum
Jätteloka är en införd växt som från början odlats som prydnadsväxt och förvildats. Den kommer ursprungligen från Kaukasus. Det finns flera närstående och svårbestämda arter. Jättelokan har fått omfattande spridning under de senaste 50 åren. I Stockholmstrakten hittades den första gången omkring 1918. I Gästrikland har inga fynd publicerats men arten har samlats från Näringen i Gävle av Gunnar Eriksson 1978.
Jättelokan är giftig och kan i kombination med solstrålning ge upphov till svårläkta sår och kontakt-eksem. Arten har också fått en omfattande spridning i naturlig vegetation i delar av landet och trängt ut inhemska arter. Jorbruksverket har 1998 meddelat särskilda föreskrifter för bekämpning av jätteloka. Naturvårdsverket har också rekommenderat att den ska bekämpas vilket också skett på en del platser i landskapet.
Jättelokan är giftig och kan i kombination med solstrålning ge upphov till svårläkta sår och kontakt-eksem. Arten har också fått en omfattande spridning i naturlig vegetation i delar av landet och trängt ut inhemska arter. Jorbruksverket har 1998 meddelat särskilda föreskrifter för bekämpning av jätteloka. Naturvårdsverket har också rekommenderat att den ska bekämpas vilket också skett på en del platser i landskapet.
Ekologi
Jättelokan är flerårig och fröspridd. Den har hittills bara hittats på kulturskapade marker och främst i vägkanter, på industriområden, tippar och vid bebyggelse.
Utbredning
Arten har ännu bara små men spridda förekomster. Större förekomster med något hundratal plantor har tidigare funnits vid Norrsundet i Hamrånge men bekämpats. Det tycks inte finnas några klimatiska hinder för etablering i hela landskapet.
Sällsynt (9% och 20 lokaler).
Sällsynt (9% och 20 lokaler).
