strandvial
Lathyrus japonicus
Strandvialen hittades första gången 1938 på Vitgrund i Gävleskärgården. Den har troligen helt naturligt utvidgat sin utbredning efter Östersjöns kuster under 1900-talet. 1945 hittades strandvialen på Kusön och efter hand upptäcktes flera nya lokaler i landskapet. Många förekomster har dock blivit tillfälliga och artens spridning verkar nu ha avstannat.
Strandvialen växer normalt i gles vegetation tillsammans med andra sandspecialister som strandråg, saltarv och kråkvicker. Den börjar blomma samtidigt som liljekonvalj.
Strandvialen växer normalt i gles vegetation tillsammans med andra sandspecialister som strandråg, saltarv och kråkvicker. Den börjar blomma samtidigt som liljekonvalj.
Ekologi
Strandvial är ljuskrävande och torktålig. Den är en sandspecialist som sprids lokalt med underjordiska utlöpa-re och kan dominera växtligheten på rörlig sand eller naket grus. Frön bildas bara vid korsbefruktning och stora bestånd kan bestå av samma individ. Arten är vanligast längs exponerade kuster med gott om ursvallade stenstränder och sandiga vikar. De stora fröna sprids med vatten och kastas upp i driftvallar där arten kan etablera sig. I Gästrikland växer strandvialen mest på grusiga blockrevlar i exponerade strandavsnitt. Bristen på sandstränder efter landskapets kust har troligen för-svårat etableringen och större förekomster liknande de i Hälsingland saknas ännu.
Utbredning
Mycket sällsynt (3 lokaler i 2 rutor).
Lokaler
1. Hille, Eskö klubb, Herrhällan, SV-spetsen, 2 ex på sandbank 1968 (Rosén 1969, 1973), 13H8g 6742765 1584519, 9 skott på strandvallens högsta punkt, i naket grus och sten 2002 (PST), senare försvunnen (LEr).
2. Iggön, Stenviken, udden O om viken, 14H0g 6751050 1581950, öppen flack och plan grusyta innanför block-stenstrand 1993 (GNI).
3. Iggön, Simpviken, nära fyren, liten sandfläck mellan stora block 1967–73 (Ahlner 1973), flera bestånd från fyren och vidare 200 m norrut, exponerad blockstrand med fint grus mellan blocken 1992, Långa landet, 14H0g 6752059 1582806, 1000-tals 2009 (PST).
Äldre uppgifter
Gävle, Vitgrund, sandig udde 1938 (Nannfeldt 1950; Nannfeldt enl Ericson 1973a), senast sedd 1977, 1 skott (LEr); Eskö klubb, efter höststormarna 1970–71 ungplantor på 4 olika ställen (Ericson 1973a), efter hand försvunna men kvar till 1975 (LEr); Iggön, Kroken, tillfälligt 1951, 1954 och 1967 (Ahlner 1973); Iggön, Norrstrand, tillfällig 1949 (Ahlner 1973); Hamrånge, Kusön, innanför Skogseldsudden [Skogseldsviken] 1945 (Cedergren 1945b), förgäves sökt 1966 (LEr), ej sedd under inventeringen.
2. Iggön, Stenviken, udden O om viken, 14H0g 6751050 1581950, öppen flack och plan grusyta innanför block-stenstrand 1993 (GNI).
3. Iggön, Simpviken, nära fyren, liten sandfläck mellan stora block 1967–73 (Ahlner 1973), flera bestånd från fyren och vidare 200 m norrut, exponerad blockstrand med fint grus mellan blocken 1992, Långa landet, 14H0g 6752059 1582806, 1000-tals 2009 (PST).
Äldre uppgifter
Gävle, Vitgrund, sandig udde 1938 (Nannfeldt 1950; Nannfeldt enl Ericson 1973a), senast sedd 1977, 1 skott (LEr); Eskö klubb, efter höststormarna 1970–71 ungplantor på 4 olika ställen (Ericson 1973a), efter hand försvunna men kvar till 1975 (LEr); Iggön, Kroken, tillfälligt 1951, 1954 och 1967 (Ahlner 1973); Iggön, Norrstrand, tillfällig 1949 (Ahlner 1973); Hamrånge, Kusön, innanför Skogseldsudden [Skogseldsviken] 1945 (Cedergren 1945b), förgäves sökt 1966 (LEr), ej sedd under inventeringen.
