strandgyllen
Barbarea stricta
Mer information om arten
Strandgyllen är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863. Ett relativt stort antal gamla fynd har rapporterats från olika delar av landskapet. Arten verkar vara lika vanlig nu som förr.
De vanligaste följeväxterna är revsmörblomma (20%), vattenmåra, älggräs, tussilago och strandlysing.

Ekologi

Strandgyllen är två- eller flerårig och fröspridd. Arten föredrar något näringsrikare mark och är inte strikt bunden till stränder men växer aldrig långt från öppet vatten. Den gynnas av omrörning i marken och trivs bäst på blottad jord. Underlaget tycks inte vara så viktigt, det kan vara lera, torv, dy, grus, morän eller fast berg. Typiska växtplatser är dikeskanter och uppgrävt material vid sjöar och vattendrag, anlagda stränder, kanaler, sandbankar och naturliga erosionsbrinkar. Ibland växer den även på hyggen och rotvältor nära vatten. Arten är ofta fåtalig och förekommer sällan i större mängd. Dess uppträdande antyder att fröna kan vila länge i marken.

Utbredning

Strandgyllens utbredning ansluter till vattendragen men arten är i övrigt ganska jämnt spridd över landskapet.
Mindre vanlig (36% och 122 noterade lokaler).
karta