långsvingel
Schedonorus giganteus
Mer information om arten
Långsvingel är en ursprunglig art med naturlig nordgräns vid Nedre Dalälven. Arten upptäcktes här på flera ställen av Erik Almquist i början av 1900-talet.
Långsvingeln är något kulturgynnad och förekommer ibland kulturspridd i närbelägna vägkanter och som parkfrö-inkomling. Sjötorp i Gävle är exempel på en sådan förekomst. Här har arten naturaliserats och sprider sig utan problem kring ett äldre lundartat parkområde vid havet.
De vanligaste följearterna är lundelm, hallon, ask, strandlysing, hässlebrodd och grenrör. Långsvingeln blommar sent och är lättast att hitta på sensommaren och hösten.

Ekologi

Långsvingel är ett storvuxet och bred-bladigt lundgräs. Arten är kalkgynnad och föredrar fuktig mullrik jord. Dess ursprungliga miljö vid Dalälven är halvöppna strandskogar och öppna strandplatåer på tidvis översvämmad mark. Alla lokaler ligger på öar eller vid älvförgreningar och alltid i anslutning till strömmande vatten. I regel finns ett skyddande trädskikt av äldre skog med inslag av ek och ask. Arten tål skugga men blommar rikligast i öppna lägen om konkurrensen från grenrör och andra beståndsbildande gräs inte är för stor.

Utbredning

Arten befinner sig här på sin svenska nordgräns men de nordligaste naturliga förekomsterna finns efter Upplandskusten. Den naturaliserade förekomsten vid Sjötorp talar för att artens nordgräns är historiskt snarare än klimatiskt betingad.
Mycket sällsynt (4% och 16 lokaler).

Lokaler

1. Österfärnebo, Mattön vid Sevedskvarn, 1915 och 1918 (Almq i S och UPS), 12H6c 6684103 1561201, gammal gles lövskog på svämlera, nära forsstrand, riklig, flera hundra ex 1991 och senare (PST mfl).
2. Färnebofjärdens NP, Mattön, Eknäsudden, längs leden, 12H6c 6683154 1560304, strandskog av löv, enstaka ex 2011 (PST).
3. Färnebofjärdens NP, Nötholmen, 12H6c 6683573 1561008, enstaka ex 2012 (PST).
4. Färnebofjärdens NP, Gärdsvekarna vid Sjöforsen, 12H6b 6684427 1557525, ädellövskog i kant mot svämsediment med asp, mullrik bördig jord 2007 (PST).
5. Färnebofjärdens NP, Mattön på ön i Gangenån (Skoglund 1979), 12H6b 6683050 1559950, i äldre ädellövskog på fors-omfluten ö, 65 ex på 40 m2 1995 (BNO).
6. Gysinge, Granön, norra kanten nära brofästet, 12H7b 6685761 1559721, i bryn mot stranden 2013 (PST).
7. Hedesunda, Bredforsen, Svarthålet, 13H0f 6700950 1577350, gammal lövskog med ädellöv, lundartad örtflora 1996 (PST mfl).
8. Rämsön, N om Lången, öster om körväg, 13H0f 6703250 1579550, örtrik blandskog med ädla lövträd 2007 (PST).
9. Rämsön, Stortyllen och flera förekomster (Almquist 1919), 13H0f 6703750 1579550 till 13H0g 6704350 1580150, stränder och strandskog 1984 och 2005 (PST).
10. Spjutholmens södra spets och ön N om Stora Kasholmen, 13H1g 6705650 1581850, strandskog, plan sedimentmark som tidvis översvämmas 1984 (PST).
11. Spjutholmens NR, öster om kanalen, 13H1g 6705594 1581659, kring liten upphöjning omgiven av svämbjörkskog, enstaka ex 2012 (PST).
12. Söderfors, Kvarnön, i norra kanten, 13H0f 6700350 1577450, flera förekomster 1998 (BNO).
13. Kvarnön, mot Kotyllsholmen, 12H9f 6699653 1577682, i gammal orörd gles naturskog och i öppen fuktäng, ymnigt 2003 (PST & BHE).
14. V om Hjällsjön, 12H9f 6698104 1577497, gammal, gles och tidvis översvämmad ädellövskog, trädgrupper på socklar, spridd i området 2000 (BHE & PST).
15. Valbo, Grindugavägen, 1 km N Kubbo, 13H4g 6721150 1580650, (nu utgången) och 1,5 km N Kubbo, 13H4g 6721450 1580550, vägkant, 150–200 ex, varav nästan 150 fertila 1992 (K Wallin).
16. Gävle, Norrlandet, Sjötorp, 13H6f 6732350 1577450, vildvuxen park, kulturpräglad lundflora med kirskålmattor 1984 och 2009 (A Nordin mfl).
karta