teveronika
Veronica chamaedrys
Mer information om arten
Det är svårt att hitta naturliga miljöer där teveronika kan ha vuxit oberoende av människan. Troligen är den en gammal kulturföljeslagare. Arten beskrivs som allmän i alla tidigare arbeten.
De vanligaste följearterna på skogsmark är piprör (38%), midsommarblomster, harsyra, stenbär, blåsippa och skogskovall. På kulturmark är röllika (35%), midsommarblomster, hundäxing, stormåra, rödven och kråkvicker vanligast. Teveronikan börjar blomma med skogsstjärna, liljekonvalj och syren och fortsätter med ekorrbär och linnea.

Ekologi

Teveronikan är flerårig med övervintrande blad. Den sprider sig både med frön och lokalt med utlöpare. Arten har sin huvudsakliga förekomst i kulturlandskapet men är sedan länge spridd över hela skogslandskapet. Den tillhör fäbodväxterna som troli-gen fått sin spridning med skogsbete, fäboddrift och hötransporter. Teveronika kan växa både på näringsfattig och på näringsrik mark. Den växer helst öppet, och gärna i överblivna, oskötta gräsmarker vid gamla inägor, fäbodvallar, gräsmattor, gårdstun, vid husgrunder, vägkanter och körvägar. Arten är också vanlig i beteshagar och slåtterängar – särskilt sedan hävden försvunnit och igenväxningen tagit fart. I de flesta fall tycks teveronika vara ett svårutplånat avtryck av kulturen. Även där den växer i skogen finns i allmänhet tydliga rester av tidigare odling eller andra kulturspår.

Utbredning

Arten är jämnt spridd över landskapet och finns långt ut i skärgården.
Mycket vanlig (100% och 1226 noterade lokaler).