Ekorrbär är flerårig och sprids lokalt med tunna krypande jordstammar i marken. Det är en mycket anspråkslös skogsväxt som växer på frisk eller fuktig mark i de flesta skogar. Ekorrbär är den sjunde mest antecknade skogsväxten under inventeringen. Arten är oberoende av kalk och har små näringskrav. Ekorrbäret är vanligast i barrskog och dyker upp direkt när näringstillgången och markförhållandena är tillräckliga för att bryta blåbärrisets dominans. Den förekommer både öppet på hyggen och i tät gammal skog. Arten växer sällan torrt men gärna fuktigt i vitmossa eller till och med ganska blött i tuvade sumpskogar och skogsklädda kärr. Den tål kortare översvämningar och är därför flitigt förekommande vid stora och små vattendrag i skogen. Växten uppträder ofta i stor mängd och kan bli dominerande i skogar av lågörttyp.

Arten är jämnt spridd över landskapet och minst lika vanlig längs kusten som i inlandet.
Mycket vanlig (100% och 1907 noterade lokaler).