Luddhavre är ett flerårigt närmast otuvat gräs. Arten bildar korta vegetativa bladskott vid sidan av de vanliga blommande stråna. Den har liksom ängshavren agnar med långa vinkelböjda och hygroskopiska borst anpassade till djurspridning. Luddhavre är sol- och värmeälskande och trivs bäst på öppen mark men kan också växa i halvskugga. Växten är kalkgynnad och har rätt små krav på näring men växer ofta i mullrikare miljöer än vad ängshavren gör. Luddhavren är kanske primärt en brynväxt som växer i gläntor och kantzoner mot öppna biotoper. Arten har dock funnit sig väl tillrätta som gräsmarksväxt i kulturlandskapet. Den gynnades starkt av det gamla småbrutna odlingslandskapets rikedom på bryn och gräsmarker. Växten har mest hittats i öppna men ohävdade gräsmarker. Den kan användas som signalart för ogödslade gamla gräsmarker men trivs nog bäst när hävden upphört. Den missgynnas av bete. Luddhavren kan dessutom förekomma i stor mängd i övergivna magra och torra åkrar. Växten trivs också i vägkanter, längs banvallar och på moränholmar i odlingslandskapet. I skärgården, där växten är vanligast, förekommer den rikligt i gistvallar och gamla inägor men även i bryn och gläntor på landhöjningsstränderna.

Plantor utan hår på bladslidorna påträffas ibland.

Utbredningen är nästan identisk med ängshavren men luddhavren går längre upp efter kusten och längre ut i skärgården.
Mindre vanlig (32% och 228 noterade lokaler).