revfingerört
Potentilla reptans
Revfingerört är troligen inkommen under historisk tid. Den är först rapporterad från Gävletrakten 1818 av Carl Johan Hartman. I Gävletraktens växter 1848 anges den som tämligen allmän. Senare uppgavs den förekomma flerstädes. 18 gamla fynd motsvaras av 41 under inventeringen vilket tyder på små förändringar.
Ekologi
Revfingerörten är flerårig. Den sprids vegetativt med långa ovanjordiska utlöpare. Revfingerörten är en utpräglad kulturmarksväxt utan koppling till det äldre odlingslandskapet. Arten växer mestadels torrt och soligt, t.ex. i industriområden, på fyllnadsmassor, bland sten och grus på bangårdar och banvallar, på grusiga skogsvägar och i klippta gräsytor. Typiska följearter är röllika, maskros, stormåra, gråbo, vitklöver och renfana.
Utbredning
Utbredningen är sydlig med förhöjd frekvens kring Dalälven och Gävle.
Sällsynt (10% och 41 lokaler).
Sällsynt (10% och 41 lokaler).
