stjärnstarr
Carex echinata
Mer information om arten
Stjärnstarr är en ursprunglig art. Den angavs som allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt och även i landskapet som helhet vid förra sekelskiftet.
Stjärnstarren gynnas starkt av omrörning och skogsbruk. Den är därför mycket vanlig på fuktiga hyggen och växer gärna i vattenfyllda maskinspår, gropar och diken. Den finns också i stor mängd längs skogsvägarnas diken. Arten har också en påtaglig förkärlek till källor, sipperstråk och småbäckar. I sluten skog är fruktsättningen betydligt sparsammare än på öppen mark.
Stjärnstarren förekommer även i odlingslandskapet på magra fuktiga gräsmarker och i diken och ibland vid större sjöar och vattendrag. Arten är indifferent till kalk och undviker näringsrika marker. Inga fynd har gjorts på havsstränder eller i rent urbana miljöer.
Vanligaste följearter är blodrot (34%), kärrviol, glasbjörk, gråstarr, gran, hundstarr, knagglestarr och blåtåtel.

Ekologi

Stjärnstarren är en karaktärsart för de fattiga myrlänta barrskogstrakterna bortom kulturbygden. Den är en utpräglad men anspråkslös skogs- och myrväxt som trivs på fuktig, mager mineraljord eller torvmark. Ungefär hälften av alla registrerade lokaler utgörs av våtmarker, företrädesvis fattigkärr och sumpskog. Vanligast är små skogskärr, kraftigt sluttande fastmattekärr och kantzoner till större våtmarker. Arten har också påträffats på gungfly runt både kalkrika och kalkfattiga skogstjärnar.

Utbredning

Arten har glesare förekomst längs kusten och på lerslätterna t.ex. i Dalälvsområdet.
Mycket vanlig (95% och 859 noterade lokaler).