Kärrfibbla är en ursprunglig skogsväxt. Den uppgavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863. I nordvästra Gästrikland bedömde Wiger den som allmän 1965. Skogsdikning har säkert missgynnat växt-en men i vilken omfattning är svårt att säga.
Kärrfibblan är skuggtålig och kan växa under ett slutet trädskikt men utvecklas och blommar bättre i öppnare skog. Den förekommer i skog av alla åldrar och klarar en hyggesfas. I kalkområdet i sydöstra Gästrikland finns vackert utvecklade fuktskogar av gran, al och ask dominerade av kärrfibbla. Liknande kärrfibble-samhällen utan ask och med gråal istället för klibbal och prunkande ormbunkar finns också i ravinmiljöer i nordväst. Massförekomster av kärrfibbla indikerar rik flora och naturvärden. Ibland hittas restförekomster av kärrfibblor även längs diken i skogen. Arten verkar i övrigt närmast kulturskyende.
De vanligaste följeväxterna är älggräs (53%), vitsippa, kärrviol, skogsfräken, gran, majbräken, hultbräken, stenbär, revsmörblomma, harsyra, midsommarblomster, ekorrbär, humleblomster och gråal. Kärrfibblan blommar med mjölkört, stor blåklocka och älggräs.