humle
Humulus lupulus
Humle är en gammal kulturväxt som odlats som ölkrydda och senare som trädgårdsväxt. Under 1800-talet odlades den allmänt vid bondgårdar och herrgårdar i landskapet men sällan vid mindre gårdar (Arnell 1902). För odling är endast honplantor av intresse. Hanplantor utrotades förr eftersom pollineringen gjorde kottar-na bittra. I Gävletraktens växter 1848 anges humlen som flerstädes kulturspridd. Arnell (1902) drar också slutsatsen att arten inte finns vild eftersom han enbart sett den mycket nära bebodda platser. Arnell uppger att han sett hanstånd blott vid Gysinge och Hillevik. Under inventeringen har hanhumle hittats på kulturmark i Järbo och i Storvik i Ovansjö. Varifrån hanplantorna kommer är oklart men på en del håll odlas nu hanhumle som prydnadsväxt. Inga förekomster som kan tolkas som ursprungliga har hittats under inventeringen. Troligen är humle en helt och hållet införd och förvildad växt i Sverige (Karlsson, Strese m.fl. 2012).
Ekologi
Humle förekommer mest som kvarstående vid gårdar, gamla bosättningar, blockiga betesmarker och igenväxta odlingar. Den hittas även på soptippar och trädgårdsutkast i skogen. I något fall har den natu-raliserats och fått stor spridning i fuktig, näringsrik alskog.
Utbredning
Mindre vanlig (33% och 107 notera-de lokaler).
Lokaler
lokaler (naturaliserade förekomster)
1. Torsåker, Fagersta mellan Göskensjöarna, på flera ställen, 13G2f 6712180 1529140, 1991 (Risberg 2008).
2. Tjärnäs, längs Hoån och i sumpskog vid fd Tjärven, 13G2g 6710740 1533560, 1985 och 1991 (Risberg 2008).
3. Hille, Skarven, ymnig i sank björkskog 1973 (LEr enl Lindberg 1979), vid nedre delen av bäcken, 13H8d 6740450 1567650, högrest fuktskog av klibbal och hägg på fuktig sedimentjord intill lugnflytande bäck, förr troligen slåttermark, ymnigt med humle som snärjer om benen, 1996 (PST).
1. Torsåker, Fagersta mellan Göskensjöarna, på flera ställen, 13G2f 6712180 1529140, 1991 (Risberg 2008).
2. Tjärnäs, längs Hoån och i sumpskog vid fd Tjärven, 13G2g 6710740 1533560, 1985 och 1991 (Risberg 2008).
3. Hille, Skarven, ymnig i sank björkskog 1973 (LEr enl Lindberg 1979), vid nedre delen av bäcken, 13H8d 6740450 1567650, högrest fuktskog av klibbal och hägg på fuktig sedimentjord intill lugnflytande bäck, förr troligen slåttermark, ymnigt med humle som snärjer om benen, 1996 (PST).