äkta förgätmigej
Myosotis scorpioides
Äkta förgätmigej är ursprunglig. Växten anges som allmän i Gävletraktens växter 1848. Arnell (1924b) betecknade den som tämligen allmän i landskapet, men anmärkte att han inte sett den i Ockelbo. Arten har knappast förändrat sin utbredning de senaste 100 åren.
Som skogsväxt förekommer äkta förgätmig-ej mest i svämskogar av al eller andra lövträd och gärna i anslutning till bäckutflöden. Arten är dock inte helt bunden till öppet vatten och hittas ibland i rika blöta skogsmiljöer bland ormbunkar och annan frodig växtlighet.
Den vanligaste följeväxten både vid havet och i inlandet är kabbleka (30%) följd av älggräs, vattenmåra, fackelblomster, revsmörblomma och krypven. Äkta förgätmigej blommar samtidigt som linnea, kråkvicker, ängsruta och nyponros.
Som skogsväxt förekommer äkta förgätmig-ej mest i svämskogar av al eller andra lövträd och gärna i anslutning till bäckutflöden. Arten är dock inte helt bunden till öppet vatten och hittas ibland i rika blöta skogsmiljöer bland ormbunkar och annan frodig växtlighet.
Den vanligaste följeväxten både vid havet och i inlandet är kabbleka (30%) följd av älggräs, vattenmåra, fackelblomster, revsmörblomma och krypven. Äkta förgätmigej blommar samtidigt som linnea, kråkvicker, ängsruta och nyponros.
Ekologi
Äkta förgätmigej är flerårig med övervint-rande bladrosetter. Arten är näringskrävande och förekommer i huvudsak vid havet och vid rikare lågt belägna vattensystem. Den kan växa i såväl fuktig skog som öppet på stränder och även helt nedsänkt i vatten. Äkta förgätmigej har stor spridning längs kusten men trivs bäst på skyddade moränstränder och finsedimentstränder. Den hittas ofta i botten på vikar innanför en yttre bård av vass och gärna på flacka strandängar. Arten växer från mellersta delen av stranden och uppåt beroende på markfuktighet och bildar ofta effektfulla blå fält intill vattenmårornas vita härvor. Äkta förgätmigej förekommer också vid många olika typer av stränder vid näringsrika större sjöar och vattendrag. Arten kan växa i stänkzonen på små klippöar, på sandstränder, på örtrika fuktängar, längs diken och kanaler. Växten är också karaktäristisk för blockrevlar ute i forsarna där den ofta växer helt eller delvis under vattenytan.
Variation
Varieteten praktförgätmigej, var.
praecox, har inte särskilts under inventeringen. Den finns dock omnämnd i Vegetationen vid Gästrikekusten (Ericson 1973a) och har samlats från Iggön av Ahlner och från Pålvik i Hille av J.A. Nannfeldt (belägg i S).
praecox, har inte särskilts under inventeringen. Den finns dock omnämnd i Vegetationen vid Gästrikekusten (Ericson 1973a) och har samlats från Iggön av Ahlner och från Pålvik i Hille av J.A. Nannfeldt (belägg i S).
Utbredning
Arten är knuten till landskapets låglänta kust- och slättbygder.
Mindre vanlig (37% och 232 noterade lokaler).
Mindre vanlig (37% och 232 noterade lokaler).
