betesdaggkåpa
Alchemilla monticola
Betesdaggkåpan är en gammal kulturföljeslagare. Det tidigaste kända fyndet är från 1841 då arten samlades av Carl Hartman från Fleräng i Valbo (belägg i UPS).
De vanligaste följeväxterna är rödven (41%), glansdaggkåpa, röllika, prästkrage och blodrot.
De vanligaste följeväxterna är rödven (41%), glansdaggkåpa, röllika, prästkrage och blodrot.
Ekologi
Arten är ljuskrävande och växer i öppna, torra eller friska gräsmarker. Betesdaggkåpan är den vanligaste daggkåpan i ogödslade beteshagar och slåtterängar. Den är också vanlig i kulturpåverkade gräsmarker t.ex. i gamla inägor, kring gårdar och fäbodar och är i likhet med många andra daggkåpor mycket vanlig längs vägar i kulturens närhet. Arten förekommer ibland på jordhögar eller annan ruderatmark. Den kan växa i öppen skogsmark under kraftledningar men få eller inga observationer har gjorts i sluten skog eller i naturlig vegetation.
Utbredning
Wiger (1965) anger den som den vanligaste daggkåpan i Järbo, Ockelbo och Ovansjö vilket fortfarande verkar stämma. I öster är den inte fullt lika vanlig.
Vanlig (50% och 176 noterade lokaler).
Vanlig (50% och 176 noterade lokaler).
