sumpnoppa
Gnaphalium uliginosum
Sumpnoppan är en gammal kulturföljeslagare som troligen saknar naturliga biotoper i landskapet. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1848 och som allmän i landskapet 1924.
Vanliga följeväxter är gatkamomill (27%), groblad, åkerspärgel, pilört, vägtåg, revsmörblomma, rödven, trampört och krypnarv.
Vanliga följeväxter är gatkamomill (27%), groblad, åkerspärgel, pilört, vägtåg, revsmörblomma, rödven, trampört och krypnarv.
Ekologi
Sumpnoppan är ettårig. Frukterna blir klibbiga i väta och sprids med djur och människor. De kan vila i marken en längre tid (minst 50 år). Sumpnoppan är en ljuskrävande, näringsgynnad och lerälskande kulturmarksväxt. Växt-en är mycket konkurrenssvag och kan bara etablera sig på naken jord. Den växer gärna på fuktig finkornig jord men även på grus och sand. Sumpnoppan är ett vanligt ogräs i åkrar och trädgårdsland. Den kan uppträda i massor på dåligt dränerade och översvämmade åkerdelar eller på åkrar i träda. Andra typiska växtplatser är leriga diken, hjulspår, körvägar, kulturmarksbeten, vändplaner och grusgångar vid gårdarna. Sumpnoppan förekommer också efter skogsvägar men inte lika ofta som skogsnoppan. Den har även noterats på nya hyggen dit den troligen kommit med skogsmaskiner. En nu ovanlig miljö för sumpnoppan är betade och södertrampade strandängar – särskilt karaktäristisk är arten i den så kallade ävjebroddsvegetationen som utvecklas på flacka leriga älvstränder. Möjligen kan detta vara en naturlig biotop för arten.
Utbredning
Mycket vanlig (92% och 452 notera-de lokaler).
