bindvide
Salix aurita
Mer information om arten
Bindvide är en ursprunglig art. Den anges som allmän även i äldre litteratur.
De vanligaste följearterna är blodrot (25%), glasbjörk, kråkklöver, grenrör, gran, älggräs, lingon och kärrviol. Arten blommar senare än andra viden och bladen slår ut först på försommaren i liljekonvaljtid.

Ekologi

Bindvide är liksom andra viden skildkönad och har små hårförsedda frön som lätt sprids med vinden. Arten växer på näringsfattig och fuktig eller någon gång våt mark. Den är ganska ljuskrävande och växer öppet eller halvöppet. Bindvide är en vanlig myrväxt som förekommer i de flesta myrar. Den trivs bäst på fastmattor med tunn torv nära fastmarken och saknas på de cent-rala öppna myrytorna. Småmyrar, källstråk, fuktsvackor i hällmarker och andra vitmossklädda öppningar i barrskogen är typiska växtplatser. Bindvide är en utpräglad fattigmarksväxt. Den är ovanlig i utpräglade rikkärr och har inte noterats i extremrikkärr. Arten klarar översvämningar och är därför också vanlig vid myrlänta stränder vid sjöar, småbäckar och i blöta blocksänkor där den ofta bildar låga snår. Bindvide är också vanlig längs skogsvägar och diken, på igenväxande odlingsmarker och i kraftledningsgator.

Utbredning

Arten har stor spridning i landskapet men är vanligare i väster än i öster. Den är ovanlig i skärgården.
Mycket vanlig (94% och 726 noterade lokaler).

Lokaler

Hybrider
Bindvide bildar hybrider med flera viden. Hybrider har inte uppmärksammats under inventeringen trots att de troligen inte är ovanliga. Följande hybrider har angivits i litteraturen eller finns samlade från landskapet:
Hybriden med lappvide, S aurita × lapponum: Österfärnebo, Tinäsudden, bildande vidsträckta snår (Almquist 1919; belägg från 1915 i S); Ockelbo, Östby, utan årtal (G Täckholm i S).
Hybriden med krypvide, S aurita × repens: Österfärnebo, Grönsinka, Kungshögshällarna (N Sylvén enl Arnell 1924b).
Hybrider med gråvide, S aurita × cinerea, och med sälg, S aurita × caprea, har också noterats i små fuktsvackor på hällmarker och klippöar av Lars Ericson.

karta