stensöta
Polypodium vulgare
Mer information om arten

Stensöta är en ursprunglig växt som sannolikt inte förändrat sin förekomst nämnvärt under de senaste århundradena. Den kallades också »hällsöta« i Ovansjö.

Den vanligaste följearten till stensöta är rönn (25%) följt av piprör, gran, lingon, kruståtel, harsyra och blåbär. Mer karaktärsgivande följeväxter är stinknäva, hallon, getrams och skogsnarv. Ofta saknas följeväxter.

Ekologi

Stensöta växer nästan bara på naket berg och block. Rikligast förekommer den i branter, på bergknallar och uppstickande blocksamlingar. Den finns på hällar och i branter exponerade mot alla väderstreck. På lösa jätteblock i skogen är stensötan en av de vanligaste kärlväxterna. Den förekommer även i storblockig skogsmark med skog av alla åldrar och trädslag, men oftare i rikare lundartade lövskogar än i mager barrskog. Arten är inte ovanlig i kulturlandskapet och tyr sig gärna till odlingsrösen, stenmurar och gravkullar. Stensötan växer gärna öppet men den klarar att växa i skugga. Den är mycket torktålig. Arten har övervintrande blad som rullar ihop sig med undersidan utåt vid torka.

Utbredning

Arten finns spridd över hela landskapet och är vanlig efter kusten och på öarna. Det finns emellertid rutor i Gästriklands inland där det är verkligt svårt att hitta stensöta.
Mycket vanlig (92% och 496 noterade lokaler).
karta