blårapunkel
Phyteuma nigrum
Blårapunkel är en införd art som troligen följt med utländskt gräsfrö. Gräsfrö samlades förr in från naturlig vegetation i Centraleuropa och användes för att skapa ängsvegetation i herrgårdsparker och större villaträdgårdar. Blårapunkeln är ursprunglig i Centraleuropa och de fåtaliga svenska förekomsterna anses härstamma från Sydtyskland. Den första svenska lokalen upptäcktes i Medelpad 1905. Växten hittades första gången i Gästrikland 1983.
Ekologi
Blårapunkel är en flerårig ört med kraftig pålrot. Den verkar trivas bäst i halvskugga och är känslig för både kraftig igenväxning och tidig hävd genom bete eller gräsklippning. Blomningen infaller i midsommartid.
Utbredning
Mycket sällsynt (2 lokaler i 2 rutor).
Lokaler
1. Ovansjö, Gästrike-Hammarby, herrgårdsparken, 13G2i 6713802 1542015, extensivt skött gräsmatta med stora lövträd i kanterna, > 1000 ex 2006 (Risberg 2006).
2. Gävle, Lervik (fd herrgård), 13H6f 6731650 1576050, vildvuxen trädgårdspark (hästhage) 1983, 126 ex i blom och åtskilliga bladrosetter 1985 och 1986 (A Nordin), senare förgäves eftersökt och troligen försvunnen genom betet.
2. Gävle, Lervik (fd herrgård), 13H6f 6731650 1576050, vildvuxen trädgårdspark (hästhage) 1983, 126 ex i blom och åtskilliga bladrosetter 1985 och 1986 (A Nordin), senare förgäves eftersökt och troligen försvunnen genom betet.