rödsvingel
Festuca rubra
Rödsvingel är ett framgångsrikt ursprungligt gräs med stor spridning i landskapet. Den anges som allmän i tidigare botaniska arbeten från landskapet.
Rödsvingeln är mycket vanlig i kulturmarker av allehanda slag, från vägkanter till hävdade gräsmarker och upplagsplatser. Här är vittspridda kulturmarks-växter som rödven och röllika de vanligaste följeslagarna. De vanligaste följearterna på havsstrand är strätta, fackelblomster, kråkvicker, höskallra, åkermolke och höstfibbla.
Rödsvingeln är mycket vanlig i kulturmarker av allehanda slag, från vägkanter till hävdade gräsmarker och upplagsplatser. Här är vittspridda kulturmarks-växter som rödven och röllika de vanligaste följeslagarna. De vanligaste följearterna på havsstrand är strätta, fackelblomster, kråkvicker, höskallra, åkermolke och höstfibbla.
Ekologi
Rödsvingel växer på såväl torr som fuktig mark och förekommer både i naturlig vegetation och insådd i gräsmattor och vägslänter. Den viktigaste naturliga biotopen är havsstranden där växten alltid är närvarande. Rödsvingel dominerar den mellersta delen av stranden och formerar här rödsvingelbältet. Vid sjöar och vattendrag är växten däremot ovanlig. Den förekommer regelbundet men sparsamt i rikare våtmarker, särskilt i extremrikkärr – möjligen ett kvardröjande minne från tidigare slåtterhävd. I skogslandskapet har arten visserligen stor spridning men finns mest på störd mark som hyggen och bara undantagsvis i sluten skog.
Variation
Rödsvingel finns i många former och olika odlade sorter. Daggsvingel, F. rubra ssp. juncea, som har blåaktiga hopvikta blad, är karaktäristisk och mycket vanlig på havsstränder. Den förekommer även i andra miljöer i kustens närhet.
Utbredning
Mycket vanlig (98% och 1248 noterade lokaler).