Vårarv har troligen kommit in med kulturen i äldre tid. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 anges den förekomma flerstädes utan att några lokaler preciserades. Detta innebär säkert att den var betydligt vanligare runt Gävle under 1800-talet än den är idag. Artens minskning beror bland annat på upphörande bete och slåtter samt en allmän eutrofiering som gör att arten konkurreras ut av annan växtlighet.

Den i särklass vanligaste följeväxten är nagelört (65%) följd av sanddraba, maskrosor, femfingerört, sandnarv, röllika och vårförgätmigej. Vårarven blommar i början eller mitten av maj. Under torrår kan växten vara omöjlig att hitta redan i mitten av juni.