vårarv
Cerastium semidecandrum
Vårarv har troligen kommit in med kulturen i äldre tid. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 anges den förekomma flerstädes utan att några lokaler preciserades. Detta innebär säkert att den var betydligt vanligare runt Gävle under 1800-talet än den är idag. Artens minskning beror bland annat på upphörande bete och slåtter samt en allmän eutrofiering som gör att arten konkurreras ut av annan växtlighet.
Den i särklass vanligaste följeväxten är nagelört (65%) följd av sanddraba, maskrosor, femfingerört, sandnarv, röllika och vårförgätmigej. Vårarven blommar i början eller mitten av maj. Under torrår kan växten vara omöjlig att hitta redan i mitten av juni.
Ekologi
Vårarv är ettårig och höstgroende. Den är ljuskrävande och växer bara på öppna solexponerade marker med naken jord eller berghällar. Arten trivs bäst på sandiga eller grusiga gräsmarker med kulturpåverkan i form av tramp eller intensivt bete. Vårarven är vanligast i skärgården och växer här ofta på kalkgrus vid gistvallar och fiskelägen eller på basiska hällar. Den har bara hittats på hällar där mycket tramp och slitage sker. Vårarven förekommer också kulturspridd och mer eller mindre tillfälligt på annan naken jord eller grus.
Utbredning
Sällsynt (6% och 21 lokaler). Minskande.
