gul fetknopp
Sedum acre
Mer information om arten
Gul fetknopp är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. I Valbo kallades växten förr »fetgräs«. Den betecknades som allmän i Gävletrakten 1848 och som tämligen allmän i landskapet som helhet vid 1900-talets början.
I kulturlandskapet är gul fetknopp ganska vanlig i välhävdade torra, grusiga eller bergiga betesmarker. Arten växer också i en mängd kulturskapade miljöer med naken mineraljord som grusplaner, åsskärningar, gräsmattor och stenmurar. Den förvildar sig lätt från odling och de flesta förekomster i nordväst är kanske av sådant ursprung.
På kulturmarker är röllika (42%), femfingerört, sandnarv och maskrosor de vanligaste följeväxterna. På berg är kärleksört, gulmåra, femfingerört och getrams vanliga följeslagare. På havsstrand ingår röd-svingel, kärleksört och andra vanliga havsstrandsarter i sällskapet. Gul fetknopp blommar i linneans tid samtidigt med nattviol och rosor.

Ekologi

Gul fetknopp är ljusälskande och mycket torktålig. Den är konkurrenssvag och klarar inte att växa i sluten vegetation. Arten är något näringsgynnad men inte särskilt knuten till kalk. Ungefär lika många fynd har registrerats i naturliga biotoper som i kulturskapade. I naturen växer gul fetknopp mest i springor i exponerade klippor mot havet eller på grusiga ursvallade havsstränder. Oftast växer arten ovanför högsta högvatten-nivån men inom räckhåll för stormvågor och stänk. Den är bland annat vanlig på små fågelgödslade skär. Liknande förekomster finns också på klippöar i Dal-älven. Innanför kusten återfinns gul fetknopp gärna på basiska berghällar och klippor men knappast på sura bergarter utan näringspåverkan från kulturen.

Utbredning

Vanlig (55% och 376 noterade lokaler).
karta