Murruta är säkerligen ursprunglig på den sedan länge kända lokalen vid Gråberget norr om Bönan. Förekomsten kan dock på grund av landhöjningen inte vara mer än ca 1000 år gammal.
Kalkbrottslokalerna i Torsåker kan vara etablerade efter avslutad brytning men kan också vara rester av gamla förekomster på de ursprungliga kalkhällarna.
Ekologi
Murruta är i naturen knuten till kalkrika bergarter. På de tre lokalerna i landskapet föredrar den syd- eller sydostexponerade klippsidor.
Utbredning
Lokaler
1. Torsåker, Körberget 1926 (G Lohammar i S), Körbergsklacks kalkbrott 1980 (LKI i eget herb), 13G2g 6713162 1533975, senare vid flera tillfällen sedd flerstädes i kalkbrottet och även i hällmarkstallskog intill (Risberg 2008, PST, BHE mfl).
2. Barkhyttan, Kalkberget, S-exponerad bergvägg i stora schaktet, 13G3g 6715150 1532950, 100-talet tuvor 1994 (PST & P Hedblom).
3. Gävle, Gråberget, mycket sparsam (CO Östling enl Wikström 1824), 1834 (Thed i LD och UPS), utan årtal (Hartman 1848), även senare angiven och flitigt samlad, 13H7g 6737250 1582850 bla på S–SO-exponerade kalkrika klippor mot havet, flerstädes 1983–84, 1992, 2011 (B-O Lundinger, PST mfl).
Hybrider
Hybriden med gaffelbräken, A. ruta-muraria × septentrionale, är känd från Gråberget 1834 (CHn i UPS), två yppiga ex 1916 (Rosendahl 1918) mfl rapportörer.