backlök
Allium oleraceum
Backlök är troligen ursprunglig på klipphällar längs kusten. Den angavs förekomma flerstädes i Gävle-trakten 1848 och 1863. Åtskilliga lokaler har genom åren rapporterats. De äldre fynden stämmer ovanligt väl med artens nutida utbredning.
Den vanligaste följeväxten är röllika (26%) följd av kråkvicker, gul fetknopp, bockrot, gulmåra, hundkäx, åkervädd och fårsvingel.
Den vanligaste följeväxten är röllika (26%) följd av kråkvicker, gul fetknopp, bockrot, gulmåra, hundkäx, åkervädd och fårsvingel.
Ekologi
Backlöken är flerårig och förökar sig vegetativt med groddknoppar i blomställningen. Den är en kalkgynnad gräsmarksväxt som trivs bäst i torrbackar. Växten är särskilt vanlig längs kusten och växer här gärna på gistvallar, soliga örtbackar eller basiska klipphällar. På kalköarna i Gävlebukten växer den ofta mycket torrt i kalkgrusmarker. Backlöken klarar sig ganska bra utan hävd och växer nu mest i oskötta gräsmarker och bryn. Den förekommer även i gamla inägor och märkligt nog även i sluten mullrik lövskog.
Variation
Skuggigt växande individer blir stora och bredbladiga som skogslök.
Utbredning
Sällsynt (9% och 66 noterade lokaler).
