strimsporre
Linaria repens
Strimsporre är en inkommen växt som först påträffades på barlast i hamnområdet i Gävle 1841. Härifrån angavs den av Carl Johan Hartman (1843) och av Carl och Robert Hartman (1848) vilket tillhör de först publicerade uppgifterna för Sverige. Arten har sedermera fått stor spridning med järnvägsnätet. Det finns märkligt nog inga rapporterade förekomster från järnvägar i landskapet före flora-inventeringen.
Ekologi
Strimsporren är ljusälskande och torktålig. Den är hos oss starkt knuten till järnvägsnätet. Med hjälp av underjordiska utlöpare klarar arten att växa i banvallarnas krossten där ingen annan växt överlever. Enstaka fynd har också gjorts på järnvägsanslutna industriområden och längs nya skogsvägar. Sannolikt är den under spridning även till andra kulturmarker än järnvägar.
Utbredning
Sällsynt (12% och 39 lokaler). Ökande.
Lokaler
hybrider
Hybriden med gulsporre, L repens × vulgaris, kallas mellansporre. Den har påträffats vid fyra tillfällen under inventeringen: Ovansjö, vid Storviks station; Järbo, fd järnvägsstationen; Ockelbo, Säbyggeby och Ockelbo station.
Hybriden med gulsporre, L repens × vulgaris, kallas mellansporre. Den har påträffats vid fyra tillfällen under inventeringen: Ovansjö, vid Storviks station; Järbo, fd järnvägsstationen; Ockelbo, Säbyggeby och Ockelbo station.
