flentimotej
Phleum phleoides
Mer information om arten
Flentimotej är en gräsmarksväxt som kommit in med tidigt jordbruk, troligen redan under järnåldern. Den tidigaste fynduppgiften är daterad 1833 och meddelas i K.F. Thedenius dagboksanteckningar – »backar vid Sockerbruket« i Gävle. Den anges som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Arten har minskat och försvunnit från många lokaler. De flesta har förstörts genom exploatering för bebyggelse men även igenväxning har bidragit till tillbakagången.

Ekologi

Flentimotej är ett flerårigt gräs som bildar små täta tuvor. Nya bladskott övervintrar gröna. Arten saknar utlöpare och sprids enbart med frön. Flentimotej är en värmekrävande och kalkgynnad gräsmarksart. Den växer främst på torra, solexponerade moränryggar med inslag av kalkhaltig lera men också på magra sandiga åsslänter. Arten är knuten till de äldsta odlingsbygderna i sydost och växer nu nästan enbart på gravfält. Troligen är dessa förekomster mycket gamla och kanske av reliktkaraktär. Det är i vart fall tveksamt om någon nyspridning förekommer idag. I vegetationen ingår vanligen flera andra sällsynta och krävande ängsväxter som ängshavre, brudbröd, tjärblomster och backklöver. Den i särklass vanligaste följeväxten är dock gulmåra. Flentimotejen är därmed en mycket god signalart som måhända indikerar det gamla kulturlandskapets gräsmarker bättre än någon annan växt. Arten är hävdberoende men skadas av hårt bete. Den tål viss ohävd och igenväxning i gynnsamma lägen men är i grunden beroende av ett varaktigt öppet landskap.

Utbredning

Arten har en utpräglat sydostlig utbredning i Sverige med huvudförekomster i Östsverige norrut till Norduppland och Gästrikland.
Mycket sällsynt (2,5% och 12 lokaler). Svensk nordgräns.

Lokaler

1. Hedesunda, Ullanda, 12H9d 6696750 1567750, moränkullar i hagmark, nära fornminne, torrängsflora på sydsidor, en kulle betad, den andra med stängsel, 15–20 strån på vardera, jätteblock på SV-sidan av den större moränkullen 1983 (PST).
2. Östveda (Arnell 1924b), där kraftledningen skär åsen, 12H9e 6696727 1570118 till 6696783 1570279, sydexponerad öppen åssluttning längs väg, grusigt, mycket rikligt med 1000-tals strån, karaktärsart för delar av vegetationen från kraftledningen österut längs 200 m av den öppna sydsluttningen 1983 och 2010 (PST mfl).
3. Valbo, Hemlingby, 1864–85 (RHn i GB, LD, S-hamn och UME), nedanför Hemlingberget (Hartman 1848, 1863), gravfältet, 13H5e 6726650 1574250, moränkulle med gravrösen, sydexponerad torräng, grässvål, rikligt, 1000-tals ex, även i den mer högvuxna delen på andra sidan gärdesgården och enstaka ex på moränkullarna i hagens sydöstra kant, 1983 och senare (PST).
4. Hemlingby, under kraftledningen vid kanten av hästhagen, 13H5e 6726550 1573850, naturlig fodermark, solexponerad moränslänt, tämligen sparsamt, även i slänten under ledningen 1984 (PST).
5. Hemlingby, Hästhagen, i kanten av långsmal gammal åkerfigur, 13H5e 6726445 1573923, hästhage med välhävdad ogödslad grässvål, i sydvänd moränslänt med rundade uppstickande block 1997 (PST).
6. Hemlingby, 40 m från förskolan, 13H5e 6726820 1574245, brant moränslänt i skogen, luckig skog med lövträd, i den 5 m höga sydexponerade slänten, ca 7 tuvor 1999 (PST).
7. Hemlingby, mellan bebyggelsen och fotbollsplanen, 13H5e 6726950 1574250, exponerad moränrygg i gammalt odlingslandskap, 22 ex 1984 (PST).
8. Hemlingby, efter 2 km-slingan nedanför skidbacken, 13H5e 6726899 1574635, liten torrängsbacke med enstaka uppstickande block i zon mellan tallskog-motionsslinga, 120 ex på 20 m2 2000 (BNO).
9. Järvsta gravfält, »Runstensängen«, 13H5f 6726650 1575350, örtrik torräng på sydvända moränkullar och gravrösen, mer än 100 strån på en av kullarna 1983 och senare (PST mfl).
10. Järvsta, moränkulle mot stora landsvägen och gamla Bomhus-vägen, sydsidan (Dahlstedt 1916) =? moränkulle vid Änges Tä i N utkanten av byn, 13H5f 6726950 1575450, brant sydexponerad moränkulle med torrängsvegetation, bete, ca 75 ex i slänten mot vägen och lika många strån i den öppna hästbetade delen längre in mot gården 1983 (U Svahn, L-Å Haller mfl).
11. Grinduga, Innanberg, äng 200 m öster om byn, 13H5g 6725250 1581850, kuperad inäga, med högvuxna gräs, buskgrupper och torrare kullar, spridd på ett par ställen i SO-sluttande backar, 50–100 strån, ohävdad 1984, betat 1991 (PST).
12. Grinduga, backe nära smedjan, 13H5g 6725426 1581653, naturlig fodermark, örtrik torräng i sydvänd backe, kalkpåverkad, rätt frisk vegetation 2009 (PST).
Äldre uppgifter
Gävle, backar vid Sockerbruket 1833 (Thedenius ms 1835); Steneberg; Frunshage; i brant sluttning bakom Kasernen, rikligt (Hartman 1848); Hamnen 1922 (SAh i S); Näringen 1957 (Lindberg 1979).
karta