Myrtåg är en ursprunglig men starkt kulturgynnad växt. Den angavs vara tämligen allmän i Gävletrakten 1863. Det finns åtskilliga äldre preciserade lokaluppgifter vilket antyder att den förr inte var fullt så vanlig som idag. Även mot bakgrund av den omfattande utbyggnaden av vägnätet är det uppenbart att växten ökat påtagligt de senaste 100 åren.
På sjöstränder, som är den vanligaste naturliga bio-topen, hittar man den i regel på fuktig sand eller dy – helst på bredare flacka strandavsnitt och gärna i svackor med kvarstående vatten. På havsstränder är den ovanligare och växer oftast på utsötade skyddade stränder i ytor med blottad uppfryst finjord innanför vassar och annan högvuxen strandvegetation. Namnet till trots är myrtåg ingen typisk myrväxt. Den har visserligen hittats på blöt fast dy i myrarnas avrinnings- eller tillrinningsstråk men inte bland de större dyflarkarna och lösbottnarna ute på myren.
Bland de kulturskapade lokalerna är vägdiken den i särklass vanligaste växtplatsen. Den förekommer rikligast i magra diken till skogsvägar med blottad mineraljord och små intorkande, leröverdragna vatten-samlingar. Liknande miljöer finns också i botten av grustag. Andra växtplatser är blöta hjulspår på hyggen, kraftledningsgator, industritomter, badplatser och åkermark med avschaktad matjord.
Typiska följeväxter är rödven (23%), blodrot, harstarr, stjärnstarr, ärtstarr, höstfibbla, brunört och rundsileshår. Nästan alltid finns också andra tågarter i närheten, särskilt knapptåg (18%), ryltåg, veketåg, trådtåg och vägtåg.