Notblomster är en flerårig konkurrenssvag vattenväxt med basala bladrosetter men utan utlöpare. Den klarar att växa i näringsfattigare vatten än andra vattenväxter genom att bladen har lång livslängd (i genomsnitt ett och ett halvt år) och genom att rötterna tar upp koldioxid direkt ur bottnarna (Sand-Jensen 2009). Växten förekommer främst i större näringsfattiga sjöar och växer på hårdbottnar av sand, grus eller sten. Den kan även förekomma på finare sediment, till och med på ren lera (Kågbosjön), men knappast alls på mjukbottnar. Många sjöar saknar också notblomster på grund av att bottnarna är för grovblockiga. Den växer från strandlinjen ner till ca en meters djup men förkommer oftast på några decimeters djup. Arten är känslig för övergödning som bland annat medför försämrat siktdjup och överlagring av organiska sediment. När eutrofieringen och slamtillförseln ökar förlorar också rötterna det syre som de behöver för sin försörjning och förtvinar. Därför har arten nu försvunnit från flera gamla lokaler, bland annat från Stor-Gösken, Hillesjön och Mårdängssjön.

Mindre vanlig (29% och 127 noterade lokaler).