Gråbo är en flerårig högört med en kraftig och på äldre plantor förvedad rotstock. Den har små lättspridda frön. En planta kan sätta närmare 50000 frön, ibland ännu fler. Gråbo är ljuskrävande och vill ha öppen mark med naken jord. Den är en typisk ruderatväxt med förkärlek till av människan omskapade och efterlämnade marker såsom industritomter, banvallar, upplagsplatser och bullervallar. I några fall har den hittats som åkerogräs men oftare i övergivna åkrar. Dessutom förekommer gråbo numer allmänt på havsstränder. Här har arten expanderat starkt under 1900-talet och kanske framför allt under 1970-talet. Den trivs på exponerade ursvallade blockiga-sandiga stränder och ofta på driftvallar och i luckor i havtornssnåren. I övrigt har den mycket svårt att etablera sig i naturliga biotoper. Talrika trädgårdsutkast i skogen har aldrig resulterat i någon etablering som skogsväxt.

Den från huvudformen vanlig gråbo, var. vulgaris, lätt åtskilda strandformen, var. coarctata, är troligen ursprunglig i landskapet. Strandgråbo förekommer på likartade växtplatser vid havet som huvudformen men sällan eller aldrig som ruderatväxt. I landskapet har former som förts till strandgråbo mycket smala, ofta uppräta, blad som är håriga men gröna på ovansidan och ullhåriga på undersidan. De är inte utpräglat aromatiska.

Utbredningen är tydligt urban och kustanknuten. I rena skogstrakter kan arten fortfarande vara ovanlig.
Mycket vanlig (91% och 982 noterade lokaler). Ökande.