ängsbräsma
Cardamine pratensis
Ängsbräsman är ursprunglig. Den beskrivs som allmän i tidigare botaniska referenser.
De vanligaste följeväxterna är vattenmåra (31%), kabbleka, älggräs, topplösa, revsmörblomma och ältranunkel.
De vanligaste följeväxterna är vattenmåra (31%), kabbleka, älggräs, topplösa, revsmörblomma och ältranunkel.
Ekologi
Ängsbräsma växer på blöt eller fuktig mark vid sjöar och vattendrag. Den kan växa både öppet och skuggat av träd eller buskar. Arten är oberoende av kalk men lergynnad och föredrar något näringsrikare marker. Den växer ofta på finsediment och gärna på dyöverdragen lera, sand eller torv i översvämningszonen. Typiska biotoper är gråvidekärr, åkerdiken, skogsdiken, betade strandängar, uttorkande gölar vid sidan av större vatten samt utsötade strandängar vid havet. Ängsbräsman växer ibland i tuvor av starr eller på låga block i strandbrynet.
Variation
Underarten kärrbräsma, ssp. paludosa, är helt dominerande men ett tiotal fynd av äkta ängsbräsma, ssp. pratensis, har också gjorts. Underarterna är inte kontrollbestämda och det är knappast helt klarlagt om äkta ängsbräsma förekommer i landskapet.
Utbredning
Vanlig (71% och 334 noterade lokaler).
