gullris
Solidago virgaurea
Mer information om arten

Gullris är en ursprunglig skogs- och hedväxt. Den har beskrivs som allmän i alla tidigare arbeten.

De vanligaste följeväxterna är piprör (38%), gran, stenbär, rönn, ekorrbär, blåbär och harsyra. Följeväxterna är ungefär desamma i skogen som i kulturlandskapet. Gullriset blommar samtidigt som knärot, strätta och gulmåra.

Ekologi

Gullriset är flerårigt. Arten saknar vegetativ förökning men de hårförsedda frukterna sprids med vinden. Gullriset har stor ekologisk bredd och växer i nästan alla miljöer i skogslandskapet och är dessutom vitt spridd i odlingsbygderna. Växten är oberoende av kalk och har mycket små krav på näringstillgång. Den undviker näringsbelastade miljöer och verkar närmast kväveskyende. Gullriset finns i alla torra till fuktiga skogstyper med undantag för högörttyper. Arten är dock mest framträdande i vanlig ört-risdominerad barrskog. Den växer i sluten skog men förekommer rikligare i gles skog och på helt öppen skogsmark. I kulturlandskapet är gullriset hänvisad till mager gräsmark på gamla betesmarker, igenväxande inägor, fäbodvallar, gårdstun och vägkanter. Växten förekommer också i myrkanter, på stränder och hällmarker men dessa biotoper ligger i marginalen av gullrisets liv som hos oss är knutet till mark där skog kan växa.

Utbredning

Mycket vanlig (99% och 1697 noterade lokaler). Arten är väl spridd över hela landskapet men troligen något vanligare i nordväst. På de yttersta öarna i skärgården har arten inte noterats.

karta