Skogsnoppan är flerårig. Den bildar små bladrosetter som övervintrar gröna. De hårförsedda frukterna sprids med vinden. Skogsnoppan har små näringskrav och växer på mager, öppen, torr eller växelfuktig mark. Den är konkurrenskänslig och trivs bäst i gles växtlighet med blottad mineraljord. Underlaget är ofta sand- eller grusblandad jord men även torv och någon gång lera har noterats. Två tredjedelar av alla antecknade förekomster finns längs vägar. Vanligast är magra skogsvägar där skogsnoppan ofta växer i grusiga vägdiken, vid vändplaner, gamla upplagsplatser för timmer och i körbanans mittremsa. Även större landsvägar, brukningsvägar i kulturlandskapet, gårdsuppfarter etc. är vanliga växtplatser. Arten före-kommer också på varaktigt öppen skogsmark t.ex. i kraftledningsgator och skidbackar. Den har vid enstaka tillfällen noterats på hyggen och möjligen är den något förbisedd i dessa miljöer. Däremot saknas den helt i skogen. Växten har uppenbarligen i sen tid helt och hållet koloniserat skogslandskapet via vägarna. I kulturlandskapet växer skogsnoppan bland annat i magra naturbetesmarker, på gårdstun och i övergivna sandiga åkrar. Den kan också växa i magra gräsmattor. Skogsnoppan undviker annars mer urbana och kvävebelastade kulturmarker.

Arten är spridd över hela landskapet utom i skärgården och i större samhällen där den saknas. Lokalt kan den vara ovanlig eller saknas.
Mycket vanlig (91% och 356 noterade lokaler). Ökande.