Snärjmåra är troligen ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den uppges som sällsynt i första utgåvan av Gävletraktens växter 1848 och en lokal namnges – Skepps-holmen i Gävle. I nästa utgåva 1863 anges den förekomma »sporadiskt i trädgårdar och plan-tager«. Arnell (1924b) angav arten som allmän i landskapet men troligen har han förväxlat den med småsnärjmåra som saknas i hans förteckning.
De vanligaste följeväxterna är brännässla (41%), rödplister, gråbo, kvickrot och harkål.