Blåsippan är flerårig och har övervintrande blad. Plantorna är långlivade och blommar tidigast vid fem års ålder. De har begränsad förmåga till vegetativ förökning men i regel god fröföryngring. Fröna samlas och sprids av myror. Blåsippan är en utpräglad skogsväxt som kan växa skuggigt i tät skog eller helt öppet. Den växer i skog av alla åldrar och trädslag med en viss övervikt för granskog. Den tycks vara tämligen tolerant mot kalhuggning och överlever hyggesfasen. Arten är kalkgynnad och en bra signalart som ofta förebådar andra kalkgynnade växter. Blåsippan trivs bäst på frisk väldränerad skogsmark med genomsilande markvatten men den kan också växa torrt eller fuktigt. Den är troligen värmegynnad och växer nästan alltid i sluttningar. Typiska växtplatser är kalkgranskog av lågörttyp, ört- och gräsrik ungskog, ädellövlundar, kalkbrott samt rikstråk i bergsluttningar. På nästan alla större berg i landskapet finns något blåsippsstånd även om arten saknas i omgivningarna. På de högre bergen finns blåsipporna ofta strax nedom toppen.

Blåsippor med vita blommor har hittats på flera ställen.

Blåsippan är spridd i hela landskapet utom i ytterskärgården där den saknas. I Yttre fjärden i Gävle är den inte lika ovanlig som vitsippan.
Vanlig (90% och 1341 noterade lokaler).