nässelklocka
Campanula trachelium
Nässelklocka är en ursprunglig art knuten till skogslandskapet. Den rapporterades först från Dalkarls-rönningen i Kubbo i Valbo socken 1848.
Vanliga följearter på skogsmark är blå-sippa, piprör, stenbär, vårärt, underviol, tibast och älggräs. Ofta finns ädla lövträd i närheten och inte sällan arter som guckusko och myska. Nässelklockan blommar i mitten av sommaren samtidigt med älggräs, mjölkört och stor blåklocka.
Vanliga följearter på skogsmark är blå-sippa, piprör, stenbär, vårärt, underviol, tibast och älggräs. Ofta finns ädla lövträd i närheten och inte sällan arter som guckusko och myska. Nässelklockan blommar i mitten av sommaren samtidigt med älggräs, mjölkört och stor blåklocka.
Ekologi
I Gästrikland är nässelklockan främst en exklusiv lundväxt i de finaste ängsgranskogarna i kalkområdet sydost om Gävle. Den trivs bäst på fuktig eller frisk kalkpåverkad och mullrik jord. Om skogen är för tät lever den kvar vegetativt utan att blomma. Den är något kulturgynnad och förekommer rikligast på hyggen och längs skogsvägar. Enstaka fynd har även gjorts på tippar och andra kulturmarker. Här är växten troligen förvildad från odling.
Utbredning
Sällsynt (4,5% och 25 lokaler).
Lokaler
lokaler (utanför kalkområdet so om gävle)
1. Hedesunda, Lövåsen, Änget, 13H0f 6704573 1576081, skogsvägkant vid bro, intill betesmarker 1999 (BNO).
2. Bredforsen, Svarthålet, från ön vid Landa kvarn och norrut, 13H0f 6700950 1577350, lövskog med ädla lövträd, olikåldrigt naturskogsbestånd av lågörtstyp intill fors 1996 (PST, BHE mfl).
1. Hedesunda, Lövåsen, Änget, 13H0f 6704573 1576081, skogsvägkant vid bro, intill betesmarker 1999 (BNO).
2. Bredforsen, Svarthålet, från ön vid Landa kvarn och norrut, 13H0f 6700950 1577350, lövskog med ädla lövträd, olikåldrigt naturskogsbestånd av lågörtstyp intill fors 1996 (PST, BHE mfl).
