Mosippa är en ursprunglig skogsväxt. Den är väl känd i de bygder där den finns. »Tjältuppa« eller »hetuppa« är dialektala namn för växten i Hille, Årsunda och Österfärnebo. Arten omnämns redan 1720 från Harnässkogen i Valbo (Alrot 1722). I Gävletraktens växter uppges mosippan som sällsynt 1848 och 1863. Den har ändå minskat starkt. Förr fanns den på fler lokaler och i betydligt större mängd.
De vanligaste följeväxterna är lingon (49%), ljung, blåbär, tall och mjölon. Blomningen infaller före lövsprickningen, oftast kring den 1 maj och samtidigt med blåsippa.
Det största hotet mot mosippan är igenväxning med konkurrensstarka ris som ljung och blåbär. Även igenväxning med mossa missgynnar arten. På de flesta av de kända lokalerna har föryngringen i stort sett upphört. Etablerade plantor blir dock mycket gamla och kan leva kvar under decennier trots att miljön försämras. Åtskilliga lokaler har genom åren förstörts av grustäkt och i någon mån av bebyggelse.