revsmörblomma
Ranunculus repens
Revsmörblomman är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den anges som allmän i tidigare botanisk litteratur och är minst lika vanlig idag.
Längs sjöar och vattendrag återfinns den oftast på naken jord (gyttja, lera, sand) i övre strandzonen och ofta i anslutning till strandskog av klibbal eller viden. Säkra miljöer för revsmörblomma är också fuktiga svackor och gropar med lerig eller dyig jord. Arten är väl spridd längs kusten, men undviker den egentliga havsstranden.
Revsmörblomman har fått stor spridning med kulturen och är nu mycket vanlig även i skogslandskapet. Det är därför svårt att avgöra vad som är artens ursprungliga biotoper. Sannolikt har den naturliga växtplatser i fuktig näringsrik skogsmark och längs näringsrika större sjöar och vattendrag. Den kan också vara naturlig i källor och källdråg i skogen.
De vanligaste följeväxterna på kulturmark är maskrosor (23%), groblad, vitklöver, brännässla, hundkäx, röllika och åkertistel. I skogen är älggräs (45%), harsyra, kärrviol, skogsfräken, gran, flädervänderot och humleblomster vanligast. Revsmörblomman blommar yppigt samtidigt som ekorrbär och lingon.
Längs sjöar och vattendrag återfinns den oftast på naken jord (gyttja, lera, sand) i övre strandzonen och ofta i anslutning till strandskog av klibbal eller viden. Säkra miljöer för revsmörblomma är också fuktiga svackor och gropar med lerig eller dyig jord. Arten är väl spridd längs kusten, men undviker den egentliga havsstranden.
Revsmörblomman har fått stor spridning med kulturen och är nu mycket vanlig även i skogslandskapet. Det är därför svårt att avgöra vad som är artens ursprungliga biotoper. Sannolikt har den naturliga växtplatser i fuktig näringsrik skogsmark och längs näringsrika större sjöar och vattendrag. Den kan också vara naturlig i källor och källdråg i skogen.
De vanligaste följeväxterna på kulturmark är maskrosor (23%), groblad, vitklöver, brännässla, hundkäx, röllika och åkertistel. I skogen är älggräs (45%), harsyra, kärrviol, skogsfräken, gran, flädervänderot och humleblomster vanligast. Revsmörblomman blommar yppigt samtidigt som ekorrbär och lingon.
Ekologi
Revsmörblomma är flerårig och sprider sig både vegetativt med ovanjordiska utlöpare och med frön som också kan ligga vilande i markens fröbank. Den växer både öppet och i skugga. Revsmörblomman föredrar näringsrik fuktig jord, gärna lera eller organisk jord, men kan ibland växa ganska torrt. Tack vare sin effektiva tillväxt med rotslående utlöpare är revsmörblomman en effektiv kolonisatör som gynnas av omrörning och naken jord. Den trivs därför utmärkt på jordhögar, utfyllnader, grusplaner, grustag, brukningsvägar och dikesslänter men hittas också i rotvältor i skogen. Arten är vidare ett vanligt ogräs i åkrar, trädgårdsland och rabatter. Den är också vanlig på gamla odlings-marker och oskötta gräsmarker vid gårdar. Även hårt bete är gynnsamt och växten förekommer allmänt i alla fuktiga betesmarker.
Variation
Revsmörblomman är en plastisk art med stor formvariation. I källor och fuktiga skogsmiljöer kan man hitta storvuxna former med långskaftade blad med breda runda bladflikar. I andra miljöer har stora individer med mycket smalflikiga spetsiga blad hittats. På kulturmarker är arten ofta betydligt mindre.
Utbredning
Mycket vanlig (99% och 1747 noterade lokaler).