Gullpudra är en ursprunglig skogsväxt. I Valbo kallades växten förr för »tundra«. C.J. Hartman och C.O. Östling uppgav att den finns ymnigt på fuktiga ställen vid Gävle 1810. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 uppges den förekomma flerstädes och utan exempel på växtplatser. Totalt finns bara drygt tjugo namngivna lokaler noterade före 1980. Möjligen ansågs den för vanlig för att precisera lokaler. Arten har säkert minskat avsevärt. Den får antas särskilt hårt drabbad av dikningar i skogen men även torrläggningar i odlingslandskapet och övergödning har säkert orsakat förluster.
Gullpudran får i första hand ses som en skogsväxt. Den växer ofta skuggigt i granskog eller lövskog och gärna i bäckraviner, bördiga sumpskogar eller längs småbäckar. Arten förekommer också i skogs- och åkerdiken där källvatten tränger fram. Den kan även växa i gamla igenväxande försumpade ängar eller odlingsmarker.
Den i särklass vanligaste följeväxten är älggräs (57%) som också utgör ett igenväxningshot vid torrläggning och igenväxning. Andra typiska följeslagare är vitsippa, revsmörblomma, harsyra, tussilago och kärrfibbla. Gullpudran börjar blomma redan i blåsippstid före vitsipporna.