vitstjälksmöja
Ranunculus baudotii
Vitstjälksmöjan är ursprunglig. I Gävletrakten uppgavs den förekomma flerstädes i havet 1863. Troligen var arten ungefär lika vanlig under 1800-talet som idag.
Ekologi
Vitstjälksmöja växer i bräckt vatten från 0,5 till åtminstone 2,5 meters djup. Den är vanligast i exponerade kuststräckor och påträffas sällan i utsötade vikar. Arten förekommer oftast i ganska öppna vikar med hårdbottnar men den kan också växa på mjukbottnar. Lokalt kan den bilda stora bestånd som på bottnarna utanför Orarna.
Utbredning
Vanlig längs kusten (79% av kust-rutorna och 40 lokaler).
