ullkardborre
Arctium tomentosum
Ullkardborren är till skillnad från föregående art ingen gammal kulturmarksväxt. Den angavs första gången i Gävletraktens flora 1848 men bara från Älvkarleö i Uppland. Första fyndet i landskapet gjordes 1890 i Storvik i Ovansjö. Arten har ökat starkt de senaste 100 åren och är nu den vanligaste kardborren.
Ekologi
Ullkardborren är tvåårig eller flerårig. Plantan dör efter blomningen men blomstjälkarna står kvar över vintern. Ullkardborren är en kväveälskande kulturmarksväxt som saknar naturliga växtmiljöer i landskapet. Arten växer öppet på näringsrik, oskött mark vid gårdar och bland bebyggelse i större samhällen. Typiska växtplatser är ladugårdsbackar, gamla gödselstackar och jordhögar. Den förekommer också som ruderatväxt på större tippar och industriområden. Följeväxterna är desamma som för liten kardborre. Ullkardborren börjar blomma samtidigt som liten och stor kardborre när älggräs och mjölkört redan är i full blom.
Utbredning
Mindre vanlig (22% och 83 noterade lokaler). Ökande.
