tomtskräppa
Rumex obtusifolius
Tomtskräppa är en växt som kommit in med kulturen. Arten rapporterades första gången 1824 från några lokaler i Gävle (C.O. Östling enl. Wikström 1824). I Gävletraktens växter 1848 uppges den vara sällsynt och växa på gatorna särskilt i västra delen av staden. Arten är fortfarande sällsynt men har under senare år ökat och förekommer nu spridd i Gävle och på enstaka lokaler utanför staden.
Maskrosor, brännnässla, kvickrot, baldersbrå och gråbo är vanliga följeväxter.
Maskrosor, brännnässla, kvickrot, baldersbrå och gråbo är vanliga följeväxter.
Ekologi
Tomtskräppan är en näringskrävande flerårig kulturmarksväxt. Arten saknar utlöpare men bildar nya sidoskott från den grenade, kraftigt byggda pålroten. Den hittas i första hand i samhällen, på industriområden, soptippar, jordhögar och i liknande kulturskapade miljöer. I Gävle förekommer den fortfarande som stadsväxt vid gator, husväggar, cykelbanor och i rabatter.
Variation
Arten uppträder i flera underarter som inte systematiskt särskilts under inventeringen. Av insamlat material att döma tycks tandad tomtskräppa, ssp. obtusifolius, vara vanligare än slät tomtskräppa, ssp. sylvestris. Även mellantomtskräppa, ssp. transiens, har noterats.
Utbredning
Tomtskräppan är sydlig och befinner sig här nära sin nordgräns som bofast.
Sällsynt (10% och 37 lokaler). Ökande.
Sällsynt (10% och 37 lokaler). Ökande.
