lundarv
Stellaria nemorum
Lundarv är en ursprunglig art. Den var sällsynt även på 1800-talet och totalt finns bara sju lokaler precise-rade i tidigare skrifter. Wiger (1965) angav den dock som tämligen allmän i raviner och källor i Järbo socken. Minst tre lokaler har försvunnit från Gävleområdet genom exploatering och inväxning av kirskål och andra näringsgynnade växter.
De vanligaste följeväxterna är älggräs (61%), harsyra, revsmörblomma, brännässla, vitsippa och kärrfibbla.
De vanligaste följeväxterna är älggräs (61%), harsyra, revsmörblomma, brännässla, vitsippa och kärrfibbla.
Ekologi
Lundarven är flerårig och sprids lokalt med krypande jordstammar och sidoskott. Arten är oberoende av kalk men föredrar bördig och något näringsrik mark med god grundvatten-kontakt. Den växer ofta skuggigt i sluten skog men gynnas av öppningar i skogen. Lundarvens huvudtillhåll är bäckraviner med rörligt markvatten och källor. I sådana miljöer förekommer den ofta i stor mängd. Den finns lokalt i andra lundartade miljöer med mullrika jordar men i princip alltid i närheten till större diken, bäckar, åar eller källor.
Variation
Alla kontrollerade fynd tillhör underarten nordlundarv, ssp. nemorum.
Utbredning
Sällsynt (8% och 35 lokaler).
