nordlåsbräken
Botrychium boreale
Mer information om arten

Nordlåsbräken är sannolikt ursprunglig på basiska klipphällar längs kusten men i övrigt en gammal kulturföljeslagare knuten till kulturlandskapets marginaler mot skogen. Arten påträffades först 1920 på Eskön av Gottfrid Lidman (belägg i UPS och S). Den har troligen alltid varit mycket sällsynt men har försvunnit från flera lokaler under senare år.

Typiska följeväxter är månlåsbräken, smultron, kattfot, lingon, fårsvingel, kråkbär och renlavar.

Ekologi

Nordlåsbräken växer på mager lätt ängsartad mark. Den är ljuskrävande och växer alltid öppet men aldrig i solvarma lägen. Arten har något tjockare blad än månlåsbräken och tål torka bättre. Den växer dock ofta i torkutsatta lägen och torra försomrar vissnar den ner tidigt. I landskapet finns två typer av biotoper, nordexponerade hällmarker av basiska bergarter mot havet och mager ängsartad skogsmark i anslutning till odlad eller betad mark. I båda fallen karaktäriseras växtligheten av blandningen av ängsväxter och hedväxter.

Variation

Arten varierar starkt i storlek alltifrån centimeterhöga pysslingar till dryga decimetern höga exemplar. Små exemplar kan vara mycket svåra att skilja från andra låsbräknar.

Utbredning

Nordlåsbräken har en utpräglat nordlig utbredning i Skandinavien. Den befinner sig här vid sin sydgräns, men enstaka utpostlokaler finns också i Stockholms skärgård. Artens starka kustbundenhet i kanten av sin utbredning kan tolkas som ett sätt att undvika höga temperaturer med risk för uttorkning.
Mycket sällsynt (4 lokaler i 3 rutor). Minskande.

Lokaler

1. Valbo, Grinduga, skjutbanan, 13H4g 6724628 1581948, 2 ex bland månlåsbräken 2014 (P Hedwall).
2. Hamrånge, Gåsholma, Estudden, 14H3f 6767075 1577450, nordexponerade grönstenshällar mot havet, upptäckt av Sven Rune 1965 (Rune & Löhman 1965), i växlande antal, tex 15 ex 1983 (B Berglund), 72 ex 1984 (PST), ca 20 fertila ex 1986 (PST), 42 ex 1999 (PST & BHE), 19 ex 2009, 14 ex 2012 (PST).
3. Gåsholmen, Kummeludden, 14H3f 6767006 1578178 och 6766942 1578205, upptäckt av Lars Ericson 1972 (4 ex), 13 ex 1983 (B Berglund), 28 ex 1999 (BHE & PST), 4 ex 2009, 11 ex 2012 (BHE, E Hedström mfl), 13 ex 2013 (PST), 22 ex 2014 (PST & BHE).
4. Hille, Iggön, Stenviken, 14H0g 6751222 1581945, öppen torrängsartad skogsmark vid stigkorsning, sandjord, upptäckt av Sten Ahlner på 1970-talet, i växlande antal: 1 ex 1983, 3 ex 1984, 1 ex 1985, 3 ex 1988, 9 ex 1989, 6 ex 1990–91, 2 ex 1993, 5 ex 1994, 3 ex 1995, 8 ex 1996, 4 ex 1997, 2 ex 1998, 5 ex 1999, 2 ex 2000 (B-O Lundinger), 2 ex 2009 (PST).

Äldre uppgifter
Hille, Iggön, Kvarnviken, a) öster om Saltängen i skogsbrynet 1927 (SAh i S); b) Kvarnudden, Rehnströms tomt, 1 litet ex 1971 (SAh enl Nilsson 1997); c) stigen Sälviken–Kvarnudden, torr ängsmark, 1 ex, det första på åtskilliga år (SAh enl Nilsson 1997); Säljemar 1926 (SAh i S); Eskön, på en fuktig äng 1920 (G Lidman i S och UPS), äng S om Klubberget 1927–31 (SAh i S).