Rörsvingel är en ursprunglig art. Den var vanlig även under 1800-talet. Arten har dock expanderat starkt. Detta gäller även kustområdet där den tidigare saknades på de yttre öarna i skärgården.
Rörsvingel är dessutom en vanlig kulturmarksväxt efter kusten t.ex. vid hamnar och fiskelägen samt på torrbackar, fyllnadsmassor och grusvägar. Den finns också som ruderatväxt på industriområden. Arten är sannolikt något kalkgynnad och är numer vanlig efter kalkrika skogsvägar långt från stranden, särskilt i kalkområdet söder om Gävle. Under senare år har rörsvingeln även etablerat sig längs större vägar och finns många mil från kusten längs E16. Under inventeringen har dessa förekomster expanderat starkt och rörsvingel är nu en betydligt vanligare landsvägsväxt än strandråg.
Det vanligaste sällskapet efter kusten är strätta (43%), havtorn, älggräs, fackelblomster, kråkvicker, rödklint och havssälting.