Akleja är en mycket gammal trädgårdsväxt som odlades allmänt i landskapet på 1800-talet. Den förvildas lätt och är vanlig vid gamla gårdar och torp – även sedan alla byggnader försvunnit. Den äldsta uppgiften är från 1810 då den uppgavs vara vild vid Avan i Gävle (Hartman & Östling ms 1810).
Aklejan har naturaliserats i lövskogar längs kusten. Arnell (1902) anger att den ofta är förvildad så den ter sig som vild och att »den uppträder i mängd på det obebodda skäret Römaren i Geflefjärden«. Arten angavs från Römaren redan 1824 av J.E. Wikström. Två naturaliserade förekomster har hittats under inventeringen.