bredbladig vargtörel
Euphorbia esula
Mer information om arten
Vargtöreln har troligen förts in med vallfrö. Arnell (1902) angav den som sparsamt förvildad och numer ej odlad, men det är tveksamt om den verkligen odlats aktivt. Den först kända lokalen är Hillevik där den växte i åkrar vid bruket. Härifrån noterades den första gången 1833 av K.F. Thedenius. Detta är också den enda lokalen som anges i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Från Hillevik försvann arten omkring år 1900 men flera nya lokaler har hittats.

Ekologi

Vargtöreln sprids vegetativt med utlöpare och kan bilda stora bestånd. Den trivs bäst på öppen sandig jord. Växten har mest hittats i eller i kanten av övergivna åkrar, men enstaka fynd har gjorts i vägkanter och på banvallar, soptippar och industritomter.

Variation

De två underarterna, smalbladig vargtörel, ssp. tommasiniana, och bredbladig vargtörel, ssp. esula, har i allmänhet inte studerats under inventeringen. Den smalbladiga underarten är dock belagd från flera lokaler.

Utbredning

Sällsynt (6% och 17 lokaler).

Lokaler

lokaler (exempel)
1. Österfärnebo, Grönsinka, Ulvkisbovägen OSO Fallsjön, 12G7i 6688750 1543150, ohävdad åker med högvuxen vegetation, intill vägkanten, 100-tals 1991 (PST).
2. Hedesunda, Ön, Löten, 12H8d 6690750 1567250, fd åker, nu betesmark, sandig jord, ca 10000 blommande 1997 (PST).
3. Ockelbo, Jädraås 1926 (PJ Lindgren i S, bestämd till ssp tommasiniana av GOD), på banvall 1929 (Wiger i S), bangård och banvall, riklig senast 1956 (Wiger 1965), banvallen från stationen mot väster, 13G9h 6747550 1536150, 1995 och senare (GUL).
4. Högbo, Västanås, 13H4a 6724750 1553850, lerig vägslänt i anslutning till åker 1995, ssp tommasiniana (GOD).
5. Västanbyn, 500 m ONO om Fiskängstjärnens NV-spets, vid Högbovägen, 3H4a, skräpmark 1999, ssp tommasiniana (GOD i S).