Sumpviol är ursprunglig. Arten uppgavs första gången 1848 i Gävletraktens växter där den anges från öar mellan Älvkarleö och Hyttön. Ett stort antal nya lokaler har hittats i anslutning till Dalälven under inventeringen.
Sumpviolen verkar trivas bäst i låglänt gles skog och på de flesta lokaler finns ett glest trädskikt av klibbal och björk. Den kan också växa öppet i strandmader och i fuktig betesmark men får då större konkurrens av högväxta gräs.
I delar av Nedre Dalälvsområdet finns osammanhängande förekomster längs flera kilometer långa å- eller älvsträckor. Många lokaler i landskapet är mycket individrika och kan rymma tiotusentals, kanske hundratusentals blommande skott.
Den i särklass vanligaste följearten är älggräs (7
%) följd av grenrör, kabbleka, vitsippa, klibbal och glasbjörk. Sumpviolen börjar blomma lite tidigare än många andra violer. Blomningen kulminerar i slutet av vitsippstid, samtidigt med harsyrans blomning men före skogsstjärnorna. Blommorna besöks och pollineras av humlor.
Ekologi
Utbredning
Sällsynt (9% och 157 noterade lokaler).
